433 MHz är ett radioband som får användas fritt, utan tillstånd, för korta sändningar. I Sverige blev det tidigt standard för enkla fjärrströmbrytare, inbyggnadsmottagare, väggsändare och termometrar, till exempel i System Nexa och Telldus produkter. Många hem har fortfarande sådana prylar kvar, och de går ofta att ta med in i ett modernare smart hem.
Så fungerar det
En sändare, som en fjärrkontroll eller en hubb, skickar en kort radiokod på 433,92 MHz. Mottagare som har lärt sig koden slår på eller av. De flesta moderna mottagare är självlärande: du sätter dem i inlärningsläge och trycker på sändaren, så kopplas de ihop.
Kommunikationen går nästan alltid åt ett håll. Sändaren får ingen bekräftelse på att lampan faktiskt tändes, och mottagaren kan inte rapportera sin status. Signalerna är dessutom okrypterade och följer ingen gemensam standard, utan varje tillverkare har sitt eget protokoll.
Så använder du 433 MHz i ett smart hem
För att styra 433 MHz-prylar från en app eller i automationer behövs en sändare som förstår protokollet. Telldus Tellstick har länge varit ett vanligt val, och Homey har haft inbyggd 433 MHz-radio i flera modeller. I Home Assistant går det att använda en separat radiomottagare. Så kan billiga utomhustermometrar och gamla fjärrströmbrytare samsas med nyare utrustning.
Tänk på det här
- Räkna inte med status. Eftersom mottagaren inte svarar vet systemet bara vad det har skickat, inte om kommandot gick fram.
- Använd det inte för säkerhet. Okrypterade signaler kan i princip spelas in och skickas igen, så lås och larm bör använda något annat.
- Kontrollera att hubben stöder just din tillverkare. Protokollen skiljer sig åt, och en hubb som läser Nexa klarar inte automatiskt alla andra märken.
- Välj ett modernare protokoll vid nyköp. Z-Wave, Zigbee och Matter ger tvåvägskommunikation och kryptering.
Vill du jämföra hubbar som kan hantera flera radiotekniker, se vårt test av smarta hubbar.