No-go-zoner och virtuella väggar är gränser som du ritar in på robotens karta i appen. En no-go-zon är en rektangel eller ett område roboten inte får köra in i, medan en virtuell vägg är en linje den inte får passera. Funktionen finns i de flesta robotdammsugare som kartlägger hemmet och i robotgräsklippare som klarar sig utan begränsningskabel.
Så fungerar det
Roboten bygger först en karta med hjälp av lidar eller kamera. När kartan är sparad kan du lägga in zoner och linjer i appen. Eftersom roboten hela tiden vet var den är på kartan undviker den de markerade områdena, utan att något behöver finnas på golvet. Tidigare användes magnetband eller små fyrar för samma sak, och sådana tillbehör finns kvar till enklare modeller.
Många robotar har också en mildare variant: en zon där roboten får dammsuga men inte moppa. Den är användbar för mattor om roboten saknar mopplyft.
För robotgräsklippare ritar du på samma sätt in rabatter, sandlådor och dammar som roboten ska undvika. Där bygger positionen oftast på RTK eller kamera.
Tänk på det här
- Lägg zonerna med marginal. Kartan och robotens position är inte exakta på centimetern, så rita lite större än det område du vill skydda.
- Använd zoner för det som inte syns. Matskålar, lösa sladdar bakom tv-bänken och trappor utan kant är typiska ställen. Robotar har stupsensorer, men en zon ger extra trygghet.
- Gör om dem efter ny karta. Om roboten kartlägger om hemmet, eller kartan blir fel, kan zonerna försvinna eller hamna fel.
- Det ersätter inte hinderigenkänning. Zoner skyddar fasta platser, men saker som hamnar på golvet tillfälligt kräver hinderigenkänning.
Mer om hur kartorna byggs finns i guiden Navigering i robotdammsugare – så funkar tekniken.